Det har hänt så mycket bra saker sedan jag skrev sist.
Jag vill ju att bloggen ska funka lite som en minnes sida för Molly om hon skulle vara nyfiken sen och se hur hennes första tid i livet sett ut. Sånt som hon inte kan minnas själv.
Så därför har jag lite att ta igen här nu.
Så här kommer en liten resume`:
Första pooldoppet.
Molly fyllde 6 månader den 4 juli. Jag, Simon o Mollan befann oss då i Vaxholm hemma hos John.
Då badade vi alla tre i pool för första gången tillsammans
Pratkvarnen.
Sen i sommras har hon börjat prata mer och mer. Börjat utforma små ordliknande läten. Ibland så invecklade att inte ens jag och Simon kan härma dom. Från att ha börjat uttala "mammamammamammamamma" har hon under en längre tid nu istället börjat med "nejnejnejnejnejneeeej"
Hon har länge intresserat sig för våra katter och skrikit "AAH" "AAAH" så fort hon fått syn på dom. Hemma hos oss kallas dom inte längre katterna utan "ahtterna" :)
Vi har ju umgåtts endel med Hanna och vid två tillfällen har vi varit säkrat på att vi hört henne säga just Hanna! Hanna blev stoltare än någonsin.
Ganska nyligen kom oxå ett fantstiskt litet rop efter pappa.
Hoppetossan.
Våran lilla skatt är mer aktiv och rörlig än någon annan bebis jag träffat. Hon blir jätte sur om hon inte får stå upp med våran hjälp och hoppa hoppa hoppa. Dans är en riktig favorit syssla. Speciellt till crazy frog och "Lolo & Berni." Vill man få henne att skratta kan man låssas nysa, headbanga eller prata som en mupp medans hon stoppar in fingrarna i munnen på en.
Hon har redan lärt sig att krypa och gör det som en riktig mästare. Får hon ngt att greppa tag i klättrar hon genast upp och står "själv."
Väckarklockan.
Den bästa stunden på dagen är när jag vaknar upp brevid denna varma och glada lilla bebis.
Eftersom att hon sover i sängen med oss vaknar jag oftast av att hon klättrar på mig eller står brevid mig och ropar ngt medans hon håller sig i sänggaveln.
Framsteg.
Hon har lärt sig att bl.a. åka kundvagn och äta barnmat :)
Dopet.
Den 10 oktober var det dags för dop. Varken jag och Simon är ju egentligen kristna på ngt sätt men det kändes ändå fint att hålla min "familjetradition" i liv -att döpas i Lidingökyrka. Det kändes fint och viktigt för mig att få samla släkt och vänner så vi alla får träffa varandra och krama ilte på Molly. Hela dagen var super lyckad!
(Mer om dopet i ett annat inlägg.)
BUUH!
Hon firade sin första Halloween oxå. Det var inget märkvärdigt kanske. Men hon fick smaka på Simons pumpiga konstverk!
Gaddarna.
Två tänder på underkäken kröp fram för typ 2 månader sedan. Strax efter kom en på överkäken oxå. Jag har inte sett det med egna ögon men tydligen har det nu dykt upp två st till. Snart kan hon bitas på riktigt busungen
Vi blir så himla stolta för varenda framsteg hon gör. Stort som litet. Tänk vad fint det är att få vara med om den här tjejens alla steg i livet. Hon är ju så liten nu och även fast jag njuter av nuet med henne så finns det så mycket som jag längtar efter att få uppleva med henne.
/P