Hittade den här bilden på Facebook och började fundera på ångest.
Ångest är kvävande, obehagligt och tungt. Nästan som skavsår på själen.
När jag var yngre trodde jag att jag var den enda i hela världen som hade såna känslor. Jag var i alla fall den enda som inte kunde hålla det inne (Tyckte jag.)
Alla andra var jämt glada. De gick runt som fjäderlätta solstrålar medans jag kunde kände mig som en tung gråsten.
Men vet du va? Jag var inte alls den enda. Alla andra var inte alls glada jämt. Dom var bara inte som jag som bara kunde ställa sig att skrika -JAG HAR ÅNGEST!
Idag har jag lärt mig att känslor uttrycker sig olika hos alla människor och även den med det största smilet kan känna sig som en gråsten ibland. Bara det att just ångest pratas det inte högt om. Det borde det göras. Jag tycker det är enormt viktigt att vi människor pratar mer med varandra och pratar högt om ämnen som kan kännas tabu. Hur ska vi annars lära oss att hantera det?
"Vi föds på en dag. Vi dör på en dag. Vi kan förändras på en dag. Vi kan till och med bli kära på en dag. Vad som helst kan hända på en dag." -Gayle Forman
Tur att ångest bara är en känsla och kan försvinna lika snabbt som den kom.
Puss på alla er med ångest!